Regnar grodor film

Det kan förklara varför så mucket kretsar kring musiken och på det sätt musiken används i filmen. En manisk, skruvad reporter följer The Rutles när de bland annat fastnar i te-missbruk och dementerar sitt uttalande om att de nu är ”bigger than God” med att de egentligen menat ”bigger than Rod” (Rod Stewart, vars uppenbarelse i blå tajta trikåhängslebyxor världen då ännu inte till så stor del hunnit uppleva).

Peter Jackson var desto mer sublim i sin låtsasdokumentär Forgotten Silver.

Kameran hittas dock och man får en uppfattning om vad som hänt. Men vad händer då när fiktionen iklär sig den dokumentära filmens form och ingenting längre är så självklart? Det är för att musiken är ett eget levande väsen som det känns som allt hänger ihop.

Paul Thomas Anderson gör ett märkligt brott mot uppdelningen diegetisk och icke-diegetisk musik när man hör sångerskan Aimee Mann sjunga sången Wise up och alla nio huvudkaraktörer i filmen sjunger med.

Frågorna, det som pågår under tiden är mer spännande än svaren. De är medvetna om musiken och åskådarna är medvetna om musiken. Man reagerar därför att textraden är en del av ens egen värld. Högt uppsatta personer inom filmbranschen finns med för att bekräfta det fantastiska i detta fynd. Om man tittar på en film och de sätter på radion är ljudet som kommer från radion en del av världen som karaktärerna lever i.

Jag är fascinerad av osympatiska människor. Man bör helst se filmen två gånger. När man plötsligt får en inblick i ”verkligheten” hos de officiella, väldigt hemliga figurer som man annars aldrig kommer åt. En alternativ förklaring är att Anderson vill att dela världen med karaktörerna än mer. Resultatet är en vacker liten film om människors vänskap, ensamhet och längtan efter kärlek.

Om man inte vet vad som händer är det inte ens säkert att man märker skillnaden mellan de två sektionerna.

När de parallella berättelserna börjar hetta till börjar musiken igen. Han uppfann den första filmprojektorn, gjorde världens första långfilm, var först med att experimentera med ljud och ljus, hittade på närbilden och konceptet med dolda kameran.

Kuk” till en stackars estländsk bartender, hamnar i slagsmål med en av sina medresenärer och hur han blodig hålls fast för att lugnas ner. De är inte bara märkliga och förenande för karaktärerna, där är märkliga och förenande för oss åskådare.

Att bli utslängd ur den fiktiva världens realism kan vara ganska plågsamt.

Men det är ju inte det det handlar om. Magnolia är en av filmhistoriens främsta filmer.